En företeelse som jag reagerade på direkt när jag kom till Frankrike, var hur nära man står varandra (rent fysiskt) när man pratar. Jag tror att det var redan under min andra dag här som jag märkte det. Hur reagerade jag? Jo, rent reflexmässigt tog jag ett steg bakåt, för att jag tyckte att människa jag pratade med stod lite väl nära mig. Jag la då märke till hur jag reagerade, och därefter försökte jag anpassa mig till den förminskning av min personliga sfär (som det faktiskt innebär). Så sent som nu på morgonen kom jag på mig själv att tycka att det är ganska trevligt att stå så pass nära den man pratar med. Jag tycker att det visar att man är intresserad av att prata med personen. Hur nära står man då, kanske ni undrar? Om man i Sverige står 40-50 cm ifrån varandra, står man här kanske runt 30 cm ifrån varandra. De där centimetrarna gör stor skillnad!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Bäst att använda tandtråd och ge f-n i vitlöken alltså :)
Krameriiii
Intressant iaktagelse.
Igår på klubben var det en snubbe som ville att jag skulle lyssna på en skiva. Han stod väldigt nära mig, han luktade spiiit. Inte så bra gjort kanske om man vill få någon att lyssna på ens skiva.
Ja men det var ju på krogen...
Puss!
En tanke jag får, vi nordbor har nog fram till för några tiotal år sedan hållit avstånd, dvs skakat hand och visat en viss distans.I dag möts vi gärna med en kram. Snart kanske även vi har tagit in de där centimetrarna vid ett möte.
Kramar
Skicka en kommentar