Kommentar om kommentarkommentarerna

Problemet (för mig) med att kommentera kommentarerna är att jag ägnar mer tid åt detta, än åt att skriva nya inlägg... Men den senaste veckan har jag faktiskt inte heller haft så mycket att skriva inlägg om, så jag skyller på det!

Ett alldeles nytt flickebarn

Jag har blivit faster! Igår kväll föddes min brorsdotter. Jag har länge spanat in en födelsedagspresent med lite fransk touch... Någon dag under kommande vecka ska jag köpa den! Vem vet, kanske dyker en bild på flickebarnet och hennes present upp på denna blogg någon gång i framtiden? Den som fortsätter att läsa får veta...

För sex månader sedan var det 19 maj

Idag är ingen vanlig dag, för idag fyller min blogg sex månader. Hurra! Kanske ska ni gratta mig, och inte bloggen, för att jag har orkat hålla den vid liv så länge. Det är mitt tredje eller fjärde bloggförsök, och denna gång behöver man inte kalla det "försök" - sex månader är väl ett existensbevis? De förra bloggarna hade ingen röd tråd, inget tema, så som denna har, och då var det helt hopplöst att hålla mitt eget intresse för dem vid liv. Hur ska denna halvårshändelse firas? Jo, med beslutet att jag från och med nu kommer att kommentera de kommentarer som ni bloggläsare lämnar!

På svenska, tack!

Jag har haft min första svensklektion! Den hölls idag på CFA, skolan som ligger en bit utanför stan. På torsdag är det den andra skolans tur. Vi var tre stycken närvarande. Det kanske var en fördel, att vi var så pass få under min första lektion, så att jag märkte om upplägget fungerade eller inte. Jag tyckte att det fungerade. Temat för denna första lektion var "musik" och vi lyssnade på Petters "Goda dagars magi" (tack för texten, herr Alexis Askergren), Säkert!s "Är du fortfarande arg" och Orsa spelmäns "Följ med i tåget". Utöver dessa låtar, gick jag igenom alfabetet, siffor och några vardagsfraser, som "hej" och "jag heter...". Samma lektion ska jag alltså hålla på den andra skolan på torsdag, och nästa vecka är det dags för ett nytt tema. Vilket tema det blir, får ni reda på här om en vecka...

Ostron och sniglar - uppföljningen

Ostron smakar havsvatten. Som att frivilligt ta en kallsup ute i Medelhavet. Ni förstår att jag inte tänker äta det varje dag under resten av min Frankrikeperiod. Sniglar (denna gång havssniglar) smakar inte så mycket. Man drar ut dem med en tandpetare ur deras skal, och doppar dem i majonäs. Lite gummi- och svampaktigt. Landsniglar smakar tydligen annorlunda, så dem måste jag prova innan mitt liv som fransyska är över. Gårdagens räkor var otroligt goda! Det var sådana där stora, färska... mmm! Det blev inget biobesök igår. Agnieszka hade mycket att förbereda inför dagens arbete på skolan. Men vi ska gå någon annan dag denna vecka.

Ostron och sniglar

Jag befinner mig hemma hos Brigittes van, dit jag blivit medbjuden pa sondagsmiddag. Vi har varit i saluhallen dar det koptes ostron, rakor och sniglar! Det ska bli spannande att ata dessa lackerheter for forsta gangen! Ja ja, rakor har jag sa klart atit forr. Senare i eftermiddag ska jag och den polska Comeniusassistenten Agnieszka ga pa bio. Vi ska se Woody Allens "Vicky Cristina Barcelona". Jag maste kalla detta en helt okey sondag i franska matt matta!

Priset är oväsentligt när det gäller nyponsoppa

I måndags åkte jag till IKEA i Montpellier (ungefär en timmes bilfärd) tillsammans med Brigitte och hennes väninna. Det enda jag hade i tankarna var svenska pepparkakor. Jag hade nämligen lite smått planerat att bjuda på något svenskt ätbart på min sista svensklektion, veckan innan jul. Bilden nedan visar vad jag "fyndade" i den svenska mathörnan.

Det regnar... på en söndag

Idag känns det som söndag. Men det är tisdag. I Frankrike är det ändå söndag. En röd dag, alltså. Alla är lediga. Alla har sovmorgon. Jag vaknade på min sovmorgon av att det regnade. Inomhus, bredvid mig. Jag hörde att något droppade. Alldeles bredvid mig. Jag vände mig om och från taket droppade/rann det rätt ner i min säng. Jag sover i en loftsäng, så vattendropparna behövde inte färdas lång väg innan de blötte ner min madrass. Jag har aldrig "flygit upp" ur sängen, men imorse var det bra nära. Jag skyndade mig till köket för att hämta något att samla upp dropparna i. Brigitte kom yrvaken ut i hallen, och jag sa att vi hade ett problem. Ett par timmar senare (jag väcktes vid nio) hade ALLA mina saker flyttats ut i vardagsrummet, och golvet i mitt rum var täckt av handdukar. Vattnet spred sig nämligen snabbt, och snart droppade det på flera ställen i taket. Suck... Nu ska det sluta droppa och därefter torka. Sedan kan jag flytta in i mitt rum igen. Brigitte fixar taket när jag har åkt hem i december. Jag ska de kommande nätterna sova i Brigittes säng, och hon ska sova i vardagsrummet, i bäddsoffan, eller så sover hon hos någon annan. Ja, just det... Varför droppade det i taket? Grannarna ovanför var inte hemma (det är ju helg) och ingen vet ännu orsaken. Jag vill bara att det ska torka, så att jag kan flytta tillbaka igen. Trevlig helg!

Sex veckor till jul

Det är även sex veckor tills jag sitter på planet till Sverige. Jag vill åka hem. Det känns som att jag har gjort mitt i Frankrike nu. För er som läser detta, kanske det låter hemskt, att redan vilja åka hem när jag har så lång tid kvar. Men nu är det en annan typ av hemlängtan än den jag kände före höstlovet. Då längtade jag hem för att jag inte kände mig hemma här. Nu längtar jag hem för att jag känner mig klar här. Men jag har faktiskt en hel del kvar att göra. Nästnästa vecka börjar förhoppningsvis (man kan inte ta något för givet när det gäller skolarbetet här) mina svensklektioner. Det är ett relativt stort projekt som jag kan engarera mig i hur mycket som helst. Att ha mycket att göra botar en del av hemlängtan. Jag hoppas att jag också får mycket annat skolarbete att göra under de resterande sex veckorna. Det går lite trögt med det just nu - mitt assisterande. Ett par lärare drar nytta av att jag finns här för att hjälpa dem, men många lärare verkar inte vara speciellt intresserande, eller så är de bara så där typiskt franskt ostrukturerade.

Hör min bön!

Jag söker jobb. Om ni hör att det behövs en engelsk- och/eller svensklärare på gymnasiet någonstans i eller på pendlingsavstånd från Falun - hör av er till mig! Jag vill börja arbeta på riktigt, och tjäna riktiga pengar.

Par på promenad i Paris

Nästa resa gick i måndags, 27 oktober, till Paris. Där mötte jag min kära Peter, a k a Cabinstreet, på flygplatsen, och sedan tillbringade vi två dygn i huvudstaden. Ska jag klaga på något parisiskt så var vädret inte det roligaste - stundtals isande kallt, och vi skulle ju vara världsvana och ta oss fram med hjälp av metron (och RER), men skyltarna där nere i underjorden var inte alltid så lätta att förstå sig på... Bilderna nedan visar Notre Dame i kvällssol, och Peter på kafé, där vi för ovanlighetens skull drack te!

Jag hade nog varit mer imponerad av huvudstaden om jag inte redan hade spenderat åtta veckor i landet. Men Paris är ju ändå Paris. Vi var uppe på toppen av Triumfbågen, gick längs Champs-Élysées, trängdes inne på den engelskspråkiga bokhandeln Shakespeare & Company, försökte förstå oss på Dalí, spatserade med andra turister vid Eiffeltornets fötter... Ja, vi hann med mycket trevligt där uppe i norr! På onsdagen, 29 oktober, åkte vi hit till Nimes, och det dåliga vädret följde tydligen efter. Jag visade födelsedagsbarnet (30 oktober) "mitt" Nimes, och på fredagen tog vi en tågtripp till grannstaden Montpellier. Hade Nimes visat sig från sin varmare, soligare sida hade vi kunnat göra mer turistiga saker, men, men... man kan inte få allt här i världen!

Bara bra i Bordeaux

Nästan två veckor har gått sedan mitt senaste inlägg. Under denna tid har jag haft fullt upp med resor kors och tvärs genom Frankrike. Torsdag 23 oktober åkte jag till Bordeaux. För den (svensk) som aldrig varit där, skulle jag beskriva det som en blandning av Göteborg och Stockholm. Ni kan väl själva bedöma utifrån bilderna nedan...

På fredagen, 24 oktober, var det dags för träff med alla andra Comenius-assistenter i Frankrike. Det visade sig att jag är den enda svensken i Frankrike! Av någon anledning hade jag fått för mig att det skulle vara många fler från Svea rike här... men icke! Jag umgicks under fredagen med flera trevliga assistenter från olika delar av Europa, nu boendes i olika delar av Frankrike. En tjej från Polen bor också i Nimes. Jag har ännu inte hunnit höra av mig till henne efter mötet, men det känns bra att det finns någon annan här i stan som är i samma situation som jag.