Franska företeelser som jag inte kommer att sakna I

Det återstår två veckor i detta land, och jag tycker att det då passar bra att börja med någon typ av sammanställning av mina fyra månader här. Det finns franska företeelser som jag inte kommer att sakna, och det finns franska företeelser som jag kommer att sakna/ta med mig hem till Sverige.

Detta inlägg handlar om en fransk företeelse som jag verkligen inte kommer att sakna – trottoarerna. Först och främst, de är inte frizoner för fotgängare. De är tydligen parkeringsplatser, vilket kan skapa situationer då fotgängare får bege sig ut på vägen, där bilarna allt som oftast har företräde. Bilar kan man alltså hitta både på vägen och på trottoaren.

Står det inte en bil på trottoaren, kan det finnas något annat i vägen för fotgängaren. Det kan se olika ut, beroende på väderlek, och det existerar i fler än fyra nyanser av brunt. Jag syftar på avföringen från fransosernas favorithusdjur – hundbajs. Jag har lärt mig att alltid titta mig för var jag sätter fötterna, och än så länge tror jag att hundbajset har misslyckats att placera sig under mina fötter. Men man kan, på trottoarerna, se många tecken på att andra fotgängare inte har varit lika lyckliga. Hundbajs kan finnas längs en lång sträcka av trottoaren, utdraget och utsmetat från någon stackars fransk, eller utländsk, sko.

Jag kommer inte att sakna de franska trottoarerna.