Tack för idag, och för denna bloggtid!

Det är idag exakt tre månader sedan det senaste inlägget skrevs. Ni som har kikat in på bloggen har alltså märkt att aktiviteten sedan dess har varit alldeles för låg. Jag har insett att bloggskrivande inte är något för mig. Det är för mycket stress kring att producera en text flera gånger i veckan, om inte flera gånger per dag. Speciellt om man anser att man inte har något värt att skriva om flera gånger per dag/vecka.

Denna blogg kommer dock att förbli ett minne av mina sista veckor på lärarutbildningen och mitt första år som verksam lärare. Jag är glad över att denna blogg blev till, men nu har den gjort sitt. Tack för allt intresse från er läsare!

Varva ner, för att kolla upp

Kommande vecka blir lugn, sett till arbetsbördan. Eller jag kanske inte ska säga för mycket, för mina tre svenskklasser har lämnat/ska lämna in skriftliga uppgifter för rättning. Men utöver det är det inte mycket att stå i... En av svenskklasserna är återigen ute på praktik och jag ska inte ha dem något mer under vårterminen, och på fredag är det första maj, så det blir en fyradagarsvecka, med färre lektioner än på sistone. Trots att jag knappt arbetar halvtid, har det känts som närapå heltid. Men nu börjar jag komma in i ruljansen, och får då mer tid över - skönt! Med tid för återhämtning hinner jag se vad jag gör bra, eller mindre bra, vilket ju är väldigt bra att upptäcka så tidigt som möjligt!

Var nervös, det kommer att gå bra!

Det är verkligen bakvända världen ibland. Igår och imorse var jag riktigt nervös inför det nya arbetet jag skulle sätta igång i en av svenskklasserna. De visar väldigt tydligt när de inte tycker att en uppgift är rolig, och med det drar de tyvärr ner mitt humör. Jag var nervös för att de (återigen) skulle tycka att arbetsuppgiften var tråkig. Men... ingen klagade, och alla satte igång att arbeta! Det var en riktigt lyckad lektion! Det återstår att se om uppgiften tas emot lika väl i parallellklassen imorgon. Det brukar vara lite bakvänt med det också. Om den ena klassen tycker om lektionsinnehållet, gör den andra klassen inte det, och vice versa. Vad uppgiften var? Att skriva olika typer av tidningstexter - nyhetsartiklar, krönikor, recensioner etc.

Det är faktiskt sommarlov snart!

Jaha, då var viloperioden över. Imorgon är det dags att sätta upp håret i lärarinneknut igen. Åtta veckor återstår av vårterminen. Jag hade tänkt att jag skulle hinna planera jättemycket under lovet, men det har blivit lite sisådär med den saken. Jag har planerat en hel del, men inte allt. Ändå känns det lugnt, och jag har läget under kontroll. Det är ändå huvudsaken. Jag kommer nog aldrig komma ifrån det faktum att jag arbetar bäst under press, när det är kort om tid och jag egentligen borde har gjort saken i fråga för länge sedan. Jobbigt, men sant.

Prata bok, någon?

Jag är sugen på att starta en bokcirkel. Finns det någon läsare som är intresserad av att vara med?

Längden har betydelse, och folket däri

Tror ni att det är mycket barn i simhallen nu på förmiddagen? Jag orkar inte med vuxna människor heller. Det ska vara lugnt och tyst så att jag idag kan/vill simma lite längre än 500 m. 25-metersbassänger är inte bra. 50-metersbassängen i Nimes var bra. Men där simmade de andra så att det stänkte om det. Inte bra. 

"Feberia twittrar"

Vad twitter är, vet nog de flesta något uppdaterade internetanvändarna. Att använda twitter kallas att "twittra" (svenska språket är underbart när man kan göra verb av alla möjliga substantiv!). Vem är det då som twittrar på min blogg? Jo, det är mitt alter ego Feberia. Hon dök upp för ett gäng år sedan när jag behövde ett käckt användarnamn. "Feber" kommer av att jag och min vän Anna kallade oss Feber och Frossa (den långa historien om hur de smeknamnen uppkom skippar jag här) och ändelsen "-ia" av att mitt riktiga namn slutar på det. Tada, Feberia var född!

Omstart! Eller nystart!

Bloggen har fått nytt utseende! Jag hoppas att den också har fått lite ny livslust! Från och med nu ska det förhoppningsvis skrivas fler inlägg, oftare... Jag måste lära mig att man inte behöver skriva så mycket i varje inlägg. Hellre kortare och oftare än längre och mer sällan, eller hur?!

Påsktemat - återuppstånden eller död och begraven

Det går lite trögt för denna blogg. Jag känner inte inspiration till att skriva så ofta som jag skulle vilja. Det återstår en arbetsdag, och sedan har jag påsklov i elva dagar. Då ska jag fundera på denna bloggs framtid.

Georg Riedel, Stefan Nilsson och Carl Michael Bellman (och så lite Cornelis)

Min söndag har präglats av svenska manliga musiker. Och nej, jag syftar inte på Håkan Hellström, Gustaf Norén eller Christian Kjellvander... Jag har befunnit mig i samma kyrkorum som Astrid Lindgrens musikaliska parhäst - Georg Riedel. Jag har, i samma lokal, njutit av vackra pianotoner från en av Sveriges bästa kompositörer - Stefan Nilsson. Jag har förberett min lektion inför morgondagen med att lyssna på och läsa Bellmans epistlar. Eleverna som läser Svenska B ska imorgon få analysera några av dem. Epistlarna, inte de svenska manliga musikerna.