Jag har ännu inte hunnit smälta alla intryck från Peace & Love-festivalen som avslutades inatt. Sedan i torsdags eftermiddag har jag levt som i en bubbla, där allt kretsar kring bussresor t/r Borlänge, festivalschemat, mat och sömn. Jag kan åtminstone konstatera att de bästa spelningarna skedde på de tre olika festivaldagarna. På torsdagen var Timo Räisänen bäst. När man, utan att märka det, drar på smilbanden för att musiken är så otroligt bra, då är det bra. På fredagen var Looptroop Rockers bäst. För de flesta festivalbesökarna stod valet förmodligen mellan dem och Kent när dagens sista spelningar drog igång. Jag är mycket nöjd över mitt val, för även under Looptroop Rockers spelning drog jag omedvetet på smilbanden, och benen levde sitt eget liv. Det var omöjligt att stå still. Igår lördag var Håkan Hellström bäst. Jag var faktiskt lite nervös minuterna innan herr Hellström klev in på scenen. I flera år har han varit något av en musikalisk idol för mig, men inatt var första gången jag såg honom live. Hur ska jag beskriva spelningen? Jag drog på smilbanden, benen levde sitt eget liv, och tårarna rann.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag ska plugga färdigt ja, men jag skickade in en ansökan på skoj för någon månad sen och igår så ringde de från skolan och frågade om jag ville komma på intervju. Och jag vore ju dum om jag sa nej, tänkte jag... Eftersom jag i brevet också varit tydlig med att jag inte är klar än så borde de ju också ha tänkt till innan, men jaja. Det går ju också att lösa på flera olika sätt. Själv då? När bär det iväg till la France?
Skicka en kommentar