Icke minnesvärd hemlängtan

Jag har känt ganska mycket hemlängtan denna vecka. Förra veckan kände jag ingen hemlängtan alls, om jag minns rätt. Då var jag så upptagen med att förstå alla nya intryck att jag inte hade möjlighet eller tid att känna efter. Vad längtar jag hem till? Bland annat längtar jag hem till min pojkvän (Cabinstreet) och lägenheten som jag ska flytta in i när jag återvänder till Sverige. Bland annat längtar jag hem till mitt modersmål som gör att jag inte behöver tänka ut i förväg vad jag ska säga.

Vad ska jag göra åt denna hemlängtan? Jag ska vara kvar här i Frankrike tills 21 december. Ett kontrakt har skrivits på. Ett stipendium har utbetalats för ett arbete som ska ske mellan 1 september och 21 december. Jag har ingen rätt att bryta kontraktet bara för att jag har hemlängtan. Vilka är mina valmöjligheter? Att åka tillbaka till Sverige tidigare? För att göra vad? Jag har ingen typ av sysselsättning som väntar där. Här i Frankrike har jag ett arbete, och det ska utföras.

Jag vet att jag inte kommer att känna så här varje dag ända fram till hemresan. Det har bara gått tio dagar, och jag befinner mig fortfarande i början av denna upplevelse. Vad jag saknar är rutiner. Jag vill ha ett schema för hela arbetsveckan. Jag vill veta vilka klasser jag ska jobba med, på vilka tider, och vad som ska göras. Helst vill jag ha en plan för hela terminen, men om inte det är möjligt, så i alla fall för en månad framåt.

Jag får inte ut mycket av detta äventyr om jag ständigt ska tänka på att jag har hemlängtan. Istället får jag vända på det och tänka på vilka möjligheter jag har dessa kommande månader när jag bor i Frankrike. Jag får prova på att jobba som engelsklärare – i ett annat land med ett annat modersmål och med ett annat utbildningssystem. Jag får sätta mina kunskaper i det franska språket på prov, och förbättra dem. Jag får möta en ny kultur genom en mängd nya bekantskaper.

När jag är pensionerad lärare om si så där fyrtio år ska jag se tillbaka på dessa månader och tänka att det var något av det bästa jag kunde göra för min lärarkarriär. Att jag känner hemlängtan i början av denna vistelse är inget jag som sextioåring kommer att ägna en tanke åt.