Språklärare utan språk

Det största problemet just nu är språket. Jag trodde att jag hade bra koll på det franska språket, i alla fall så pass bra koll att jag skulle kunna klara mig genom en relativt enkel konversation. Men det är nu, efter en vecka i Nimes, uppenbart att mina franskakunskaper är betydligt bättre i teorin än i praktiken. Jag har aldrig känt mig så dum som när lärarna på skolan pratar med mig på franska och jag bara nickar eller får lov att be dem upprepa sig, eller säga att jag inte förstår... Det är samma sak i affärer, när jag ska köpa mat eller något annat. Jag vet vad jag ska fråga efter, men då svarar de med att säga något som jag inte förstår, och då står jag där som ett fån i alla fall. Mitt språkliga självförtroende har verkligen fått sig en törn här nere på kontinenten. Jag skulle ju kunna göra det väldigt enkelt för mig, och envisas med prata enbart engelska, både i skolan och på fritiden. Men då går ju hela idén om att komma till Frankrike för att bättra på franskan om intet. Samtidigt som jag avskyr att allt, verkligen allt, är på franska, får jag en kick av det och tänker "nu ska jag ta mig i kragen och bli hur bra som helst på franska innan jag åker hem i december!". Jag kommer kanske alltid att känna en hatkärlek till det franska språket.