Tak över huvudet... och mat i magen!

Nu känns det riktigt roligt att åka! I går löste sig boendefrågan, åtminstone för den första månaden. Min handledare på skolan i Frankrike ringde i torsdags och föreslog ett boende alldeles bredvid skolan. Där får jag eget rum, frukost och middag för 520 euro/månad. Första månaden ska jag alltså bo där, och därefter kanske jag hittar något billigare och bättre alternativ. Just nu känns detta i alla fall som ett drömboende, i synnerhet om man jämför med vandrarhemmet jag har bokat för de första tre nätterna i Nimes. Där skulle jag bo i en sovsal och alltså inte ha något som helst privat utrymme... Ett eget rum betyder så oerhört mycket! Det här stället som jag nu ska bo på ligger tydligen väldigt nära både tågstationen (som jag anländer till på måndag kväll) och skolan. Den närheten kommer nog att uppskattas många gånger om, speciellt på måndag efter drygt tolv timmars resande...

Vad är det för fel på mig?

Om exakt en vecka sitter jag på tåget till Arlanda. Då ska jag väl känna mer pirr inför vad som komma skall än vad jag har gjort hittills. Folk frågar mig "hur känns det?" och jag svarar" njaaa... jag vet inte, inget speciellt". Det är något fel på mig! Men jag ska inte klaga... Tids nog kommer jag att vara så resfebrig och nervös att jag inte vet vad som är fram och bak på mig själv. Kanske kommer känslorna redan idag när jag ska bege mig ut på stan för att klippa till en tjusig frisyr och leta reda på arbetskläder (svarta byxor och svart kjol) så att jag kan se ut som den respektingivande utländska lärarassistent jag förväntar mig att bli förvandlad till inom ett par veckor... Denna morgon har jag dessutom beställt en iPod på vilken jag ska spela Mando Diaos "Dalarna" varje gång jag känner hemlängtan!

Välkommen, resfeber!

Nu är den här igen, den där känslan som betyder "oj, vad skoj det ska bli i Frankrike!". Känslorna har faktiskt åkt lite bergochdalbana sedan jag i maj fick veta att jag skulle åka. Ibland har det känts enbart jobbigt på grund av allt krångel och all väntan på beslut hit och dit. Ibland har det pirrat till i magen då tanken på allt jag ska få vara med om har slagit mig. Idag är en sådan dag.

Varför göra det enkelt när man kan krångla till det?

Tio dagar har gått sedan det senaste inlägget... oj då! Vad ska jag skylla på? Det är ju inte så att jag har haft fullt upp denna månad. En del saker har dock hänt på Frankrikefronten. Flygbiljetterna t/r och tågbiljetten Falun - Arlanda är bokade. De där stipendiepengarna har jag dock ännu inte sett till, så min snälla mor har lånat mig pengar till biljetterna så länge. Förra måndagen pratade jag med Programkontoret och berättade att jag ska åka 1 september. Därför vill jag gärna ha mina pengar så snart som möjligt. "Ja visst, men då sätter vi in pengarna redan denna vecka..." Hmm, det löftet var inte värt mycket! Det är inte bara stipendieutbetalningen som krånglar. Boendesituationen är inte heller löst. Idag har jag pratat med två bostadsförmedlingar i Nimes. Det första samtalet fördes på knagglig franska (tack vare mig) och det andra fördes på knagglig engelska (tack vare killen i andra änden av luren). Det känns nu inte som att jag har kommit närmare någon boendelösning, snarare tvärtom. De krånglar till det väldigt mycket där nere på kontinenten. För att få hyra en studentlägenhet ska man bland annat uppge garanter och deras tre senaste lönebesked. Suck. EU betalar för mig, räcker inte det?! Trots denna krångliga byråkrati behåller jag ändå attityden "det ordnar sig". Handledaren på skolan där jag ska jobba kan säkert hjälpa till när hon kommer tillbaka från semestern nästa vecka och i värsta fall får jag väl leta boende på plats, och bo på vandrarhem den första veckan. Jag säger som den store F Sinatra - "that's life"!

Vad gör man under en ledig augustimånad?

Jag har varit ledig i sju dagar, och är inne på den åttonde. Vad gör man när man har 31 fria dygn framför sig? Man kan läsa böcker (för tillfället en biografi om Bono), titta på film (är inne på tredje säsongen av Desperate Housewives och har sett halva Bob Dylan-filmen "I'm Not There"), träna (simmade på Lugnet i veckan), gå på museum (Säters Mentalvårdsmuseum igår, Moras Zorngård och -museum kommande måndag), vänta på stipendiet från Programkontoret (så att man kan boka flyg- och tågbiljetter), vänta på information från boendealternativ i Nimes (så att man kan känna lugn och ro över att ha tak över huvudet när man väl är där)... Man kan också titta på väldigt mycket OS. Jag känner att de är inne på mitt revir och trampar med allt det där pratet om att nummer åtta är så viktigt och tursamt. Åtta är mitt lyckonummer, eftersom jag är född kl 8 den 8 juni.

Vacker musik till underbar film

Det är min favoritfilm sedan många, många år tillbaka...

Nittiotalets ljuva tongångar

För tretton år sedan släppte Brainpool sitt andra album "Painkiller". Jag lånade skivan av en kompis (eller var det egentligen hennes föräldrars skiva?) och svalde musiken med hull och hår. "Bandstarter" var den stora hitten på albumet, vilken jag självklart hade spelat in på kassettband från "Tracks". Favoritlåten på albumet blev dock ganska snart "Some days are made for smoking". Jag spelade av albumet på kassettband, men med tiden försvann bandet någonstans och musiken försvann någonstans in i det musikaliska minnet. Det visade sig, för kanske ett år sedan, att min pojkvän har "Painkiller", och jag kastade mig över musiken igen. Jag mindes ju att jag hade nästintill spelat sönder kassettbandet när det begav sig. Mitt minne svek mig inte, och genast flyttades jag mentalt tillbaka till mitt tonårsrum. Bra musik håller i årtionden. Kanske ska jag satsa på ännu fler nittiotalsminnen? Jag har för mig att Storbritannien kom med mycket bra musik för sisådär 10-15 år sedan - Oasis och The Verve för att nämna ett par... Förresten, hur bra var inte MTV när det sändes från Storbritannien/London?!