Inför nästa gång

Det krävs tydligen en skriftlig påminnelse, som jag får lägga ut här på bloggen. Det är inte roligt att flytta! Det är väldigt jobbigt att flytta! Jag tror till och med att denna gång, när jag flyttar ur min lägenhet och magasinerar alla saker hos mina föräldrar under hösten, är den jobbigaste hittills. Det borde ju vara enklare att dela upp en flytt i två, eller flera, delar, för då behöver man inte göra allt på en gång, på samma dag. Men nu känns det som att jag redan har flyttat två gånger denna månad eftersom flyttlasset delades upp. Det sista gick idag... och nu ägnas de sista dagarna i juli åt flyttstädning. Pappa brukar citera någon som tydligen har sagt att efter krig är flytt det jä**igaste som finns. Jag har aldrig varit med om krig, men vem var det som påstod att flytta är roligt?

Franska förkortningar

Jag tycker att jag är ganska bra på att förstå franska. Men något som jag tydligen inte har koll på är förkortningar. Denna morgon har jag suttit och kikat på olika boendealternativ i Nimes. Ofta nämns EDF, APL, ALS, TCC, TTC, CC... Jag tror att EDF betyder el, i någon form. APL betyder nog internetuppkoppling. De övriga förkortningarna har jag ännu inte klurat ut. Kan någon hjälpa mig? Det vore ju dumt om jag går miste om ett bra boende på grund av förkortningsmissförstånd...

16 veckor

För er som undrar när detta franska äventyr ska bli av, kan jag berätta att avresa sker 1 september och hemresa sker någon dag runt 21 december. Jag kommer alltså att befinna mig i Frankrike i 16 veckor. Denna period förhandlade jag ju till mig för att det skulle underlätta mitt arbetssökande i Sverige inför vårterminen. En höst på franska sydkusten... inte alls dumt.

Nu börjar det hända saker igen

Jag var väldigt nära att ge upp, att strunta i Frankrikevistelsen i höst. Men så rasslade det plötsligt till - nu är tidsperioden preciserad och stipendiesumman bestämd. Jag ska kommande vecka skriva på kontraktet och per telefon söka bostad i Nimes. Igår, när jag fick e-post från Programkontoret och Frankrike, var det första gången jag kände mig riktigt glad över höstens resa. Nu börjar det kännas verkligt. Fram till nu har det varit väldigt många om, men och frågetecken. Det finns givetvis mycket som ännu ska ordnas, men dessa saker ordnas med vetskapen om att det hela blir av.

Bästsäljare mot Nobelpristagare

Jag har äntligen tagit mig igenom Stieg Larssons trilogi. Jag ska inte ödsla utrymme här med att berätta vad jag tyckte om de tre tunga böckerna, men korrekturläsningen var under all kritik och jag hade svårt för herr Larssons meningsbyggnad vid flera tillfällen. Kan det vara en för tidig arbetsskada hos mig som gör sig uppmärksammad? Nu ska jag höja nivån på skönlitteraturen denna sommar och ta itu med senaste Nobelpristagaren i litteratur - Doris Lessing. Jag ska ta reda på om hennes "Martha Quest" är något att ha, och den läser jag på engelska. Min gissning är att korrekturläsningen eller meningsbyggnaden inte kommer att vara vad jag lägger märke till mest...

Franskt underhåll av blogg och läsare

Jag sitter här och fundera på hur jag ska kunna uppdatera min blogg i höst. Vilken tillgång till internet kommer jag att ha? Hur flitig fotograf, med mobilkameran, kommer jag att vara? Man kan ju fundera på sådana detaljer då det är klart att man faktiskt ska åka. Skolan i Nimes går med på att jag är hos dem från september till december. Helst vill de att jag ska vara där från mitten av oktober till mitten av april. Men det går jag inte med på. Då skulle jag inte ha något att pyssla med här i Sverige i två och en halv månad innan avfärd i höst, och jag skulle dessutom komma tillbaka mitt i vårterminen - inte bra. Nej, då passar mitt alternativ, september till december, mycket bättre! Nu ska vi bara komma överens om exakta datum för avresa och hemfärd. Min bärbara dator ska följa med, precis som mobilen. Då återstår bara en internetuppkoppling att finna, och sedan kan jag underhålla både bloggen och er, ända bort ifrån södra Frankrike!

Tecken på att studentlivet är över

Det första, och det största, tecknet är att betyget för examensarbetet nu är registrerat. Jag kan äntligen fylla i examensansökan. Det andra tecknet är att första omgången av min flytt från lägenheten sker idag. Mina föräldrar kommer strax hit och vi ska idag ta med halva möblemanget (därav första omgången, följt av en andra och sista omgång) hem till dem. Där ska mina prylar förvaras på obestämd tid. Jag kommer även att vara skriven hos dem, precis som under levnadsåren 0 - 18, på obestämd tid. Just nu känns det som att jag ska leva i kappsäck på obestämd tid. Jag är en stor vän av ordning, reda, struktur och rutiner, så denna upplevelse blir kanske nyttig för mig - denna upplevelse av att inte riktigt ha fast mark under fötterna för en tid framöver.

I väntans tider

Jag går här och väntar... på att skolan i Frankrike ska svara och berätta när de vill ha mig där. Sedan jag i mitten av maj fick veta att jag ska arbeta som lärarassistent utomlands, har den mesta tiden gått åt att vänta. All denna väntan gör att jag stundtals tappar intresset. Söndag 22 juni svarade jag på e-posten från skolan i Nimes. Det är en och en halv vecka sedan. De borde väl vara lika angelägna som jag att få klarhet i när, och hur länge, jag ska vara där? Jag får lov att skriva till dem igen, och stressa dem lite! Programkontoret vill ha mitt slutgiltiga svar, med tidsperioden preciserad, inom tolv dagar. Är det fransk byråkrati jag ska rikta min irritation mot, eller?