Vi går om varandra

Jag ser inte så mycket av min hyrsevärd Brigitte. Igår lördag såg jag henne inte alls. Men hon jobbar på lördagar, så det är kanske inte så konstigt. Jag tror att Brigitte är lite sur, eller besviken, på mig. Under min första vecka hos henne, frågade hon några gånger om jag ville följa med på olika aktiviteter (en tur till havet med hennes kompisar, gå på bio, ut och jogga) och jag tackade nej till alla förslag, av olika anledningar (jag hade andra planer, jag kände inte för det). Därefter tröttnade hon nog på fråga mig, och blev kanske lite besviken. Hon kanske hade vissa förväntningar på mig, och nu känns det som att jag inte har uppfyllt dem. Men jag kan inte göra mig till, förställa mig och låtsas vara någon jag inte är... Dessutom tar språket emot lite grann. Jag kan inte uttrycka mig precis som jag vill, och då kan nog missförstånd lätt uppstå. Nu går Brigitte och jag om varandra i lägenheten (troligen inte medvetet) och så får det väl vara. Tids nog kanske vår relation förändras. I veckan sa jag i alla fall till henne att jag vill följa med nästa gång hon ska gå och simma... Det återstår att se om hon bjuder med mig.

Var är mina tankar?

Igår kväll kom jag fram till något intressant gällande min trivsel här i Frankrike. Mentalt sett befinner jag mig väldigt ofta i Sverige istället för Frankrike, och då är det inte så konstigt att tillvaron inte är på topp. Missförstå mig inte, jag trivs bra här men skulle kunna trivas ännu bättre. Problemet är att jag alltså tänker för mycket på Sverige – hur det skulle vara om jag hade stannat kvar där under hösten, vad jag skulle syssla med nu om jag var i Sverige, hur det kommer att bli när jag kommer hem igen… ja, ni förstår. Dessa ”tänk om”-scenarion dyker ofta upp i mina tankar. Alla sådana scenarion är trevliga och jag tycker generellt sett att dagdrömmeri är underskattat, men när jag lever mer i mina tankar än i verkligheten har det gått för långt. Det finns en risk att jag inte upplever ”det verkliga Frankrike” om jag mentalt sett håller mig för mycket på avstånd. Det tar tid att komma in i ett annat lands kultur, men jag har varit här i snart sex veckor, och det är dags att jag verkligen försöker ta varje dag för vad den är, i Frankrike, och göra det bästa av den, i Frankrike.

På gång...

Jag har tänkt ta lite foton på mitt nya boende, men det har ännu inte blivit av. Så fort det är gjort, dyker fotona så klart upp här på bloggen! Denna vecka är lugn... Igår var jag med på en lektion där jag enbart observerade. Imorgon ska jag hålla en egen lektion, och inför den har jag idag förberett lite uppgifter. På torsdag ska jag också vara med på en lektion, och förmodligen hjälpa till lite grann. På fredag eftermiddag ska jag göra samma sak som jag gjorde i fredags - ha muntligt prov med elever, en och en. De får en reklamannons, och ska då förbereda sig i tio minuter och därefter prata om denna annons i tio minuter - allt sker givetvis på engelska, vilket inte är det lättaste för dem! Tanken är att jag nu ska börja planera min praktik tillsammans med berörda lärare, istället för att Sophie ska bestämma vad jag ska göra, och därför är denna vecka lite av en "mellanvecka" innan den gemensamma planeringen med varje lärare har kommit igång.

Som en balettdansös trippar jag...

Min nya hyresvärd Brigitte har ett handfat helt av glas i sitt badrum. Varje gång man har använt det ska man torka det torrt med en trasa. Det finns inget draperi vid duschen, så man får trycka sig mot väggen när man duschar, för att inte skvätta ner prylarna som står några decimeter därifrån. Jag hinner inte tvätta ur håret innan vattnet är iskallt. Ja, det är nog badrummet som är det knepigaste stället att vara på i lägenheten där jag nu bor. Alla typer av boenden har sina för- och nackdelar. En sak är i alla fall säker och det är att jag inte saknar korridoren/ungdomsgården jag bodde i förut. Än så länge trippar jag på tå i den nya lägenheten, men med tiden kommer Brigitte och jag att lära oss att bo tillsammans.

What to wear, what to buy?

Idag har jag shoppat! Efter en lektion på förmiddagen åkte jag buss till ett köpcentrum i utkanten av Nimes. Besöket resulterade i tre tröjor, en kofta och två par byxor. En anledning till att jag ville åka till just detta köpcentrum var att H&M finns där. Kära H&M, när jag börjar tjäna pengar ska jag köpa aktier i detta företag! Men jag köpte faktiskt inget där idag... En lite egendomlig sak hände mig när jag gick dit för andra gången, precis innan jag skulle åka tillbaka in till stan. Då kom jag alltså in på H&M med kassar från andra affärer. En vakt stoppade mig och började häfta ihop mina platspåsar! Intressant antistöldtaktik! En annan anledning till att jag ville åka till köpcentret var naturligtvis att jag behöver nya kläder. De senaste veckorna har det varit svårt att veta hur man ska klä sig på morgonen. Då är det kallt och man vill ta på sig både jacka och halsduk (när säger jag nej till halsduk?), men sedan, mitt på dagen, kan det vara väldigt varmt... som idag när det var över 20 grader varmt mitt på dagen. Temperaturen växlar alltså väldigt mycket under dagens gång... Köper ni den förklaringen till varför jag shoppar?

De är inte bara svenska...

... de är väldigt goda också!

Du står i min personliga sfär!

En företeelse som jag reagerade på direkt när jag kom till Frankrike, var hur nära man står varandra (rent fysiskt) när man pratar. Jag tror att det var redan under min andra dag här som jag märkte det. Hur reagerade jag? Jo, rent reflexmässigt tog jag ett steg bakåt, för att jag tyckte att människa jag pratade med stod lite väl nära mig. Jag la då märke till hur jag reagerade, och därefter försökte jag anpassa mig till den förminskning av min personliga sfär (som det faktiskt innebär). Så sent som nu på morgonen kom jag på mig själv att tycka att det är ganska trevligt att stå så pass nära den man pratar med. Jag tycker att det visar att man är intresserad av att prata med personen. Hur nära står man då, kanske ni undrar? Om man i Sverige står 40-50 cm ifrån varandra, står man här kanske runt 30 cm ifrån varandra. De där centimetrarna gör stor skillnad!

Sex dagar till flytt

Jag ska flytta - från denna lyhörda ungdomsgård till en fransk frisör med god inredningssmak. Sophie, min handledare på skolan, ringde direkt upp denna kvinna, tillika hennes väninna, när jag i tisdags sa att jag ännu inte hittat nytt boende. De bestämde genast att Sophie och jag skulle komma hem till henne igår vid lunchtid. Igår var vi alltså på husesyn, och de två pratade (jag nickade och log mest, samt sa ”oui, oui”) och det bestämdes i stort sett på en gång att jag kunde flytta in.

Min nya hyresvärd, Brigitte, bor i en lägenhet i ett lugnt bostadsområde ungefär 10 minuters gångväg från skolan och kanske 15 minuters gångväg från centrum. I närheten finns bagare, tidningsaffär, apotek och en stor matvarubutik, så om jag inte vill, behöver jag inte ens bege mig in till centrum. Hon bor i en trea, det vill säga att hon har ett sovrum, ett vardagsrum och ett rum att hyra ut – mitt blivande rum! Jag antar att hon äger lägenheten, för den är väldigt snyggt iordninggjord med ett fräscht kök och badrum (det finns även ett ”toalettrum”) och fina golv i alla rum.

Jag kan just nu inte tänka mig att jag behöver köpa några kökssaker. Brigitte sa igår att jag får använda hennes. ”Hon ska ju bara bo här i tre månader. Annat vore det om hon skulle bo här i ett år” (min översättning). Eftersom jag inte har tagit med mig sängkläder hit, och det ingår i hyran här i studentkorridoren, sa hon även att hon kunde låna sådant åt mig. Men jag kanske skaffar egna sängkläder ändå…

På tisdag kväll ska jag gå dit och hämta nyckeln, och på onsdag eftermiddag tar jag mitt pick och pack och lämnar detta ställe för gott!

Min drömarbetsplats – ett mardrömsscenario

Det spelar ingen roll om det sker i USA eller i Finland. Oavsett geografiskt avstånd berör skolskjutningar mig väldigt mycket. Det är så enkelt för mig att sätta mig in i situationen, men samtidigt är det omöjligt att förstå vad som har hänt. Elever går i skolkorridorer, elever sitter i biblioteket, elever skriver prov… Jag har själv gjort alla dessa saker, och kommer att se dem göras många gånger om som lärare. Plötsligt förvrids tillvaron, från en ordinär skolvardag till en mardröm där det handlar om att överleva. Så enkelt att sätta sig in i, men omöjligt att förstå.

Åh, så irriterande!

Det är väldigt lyhört i mitt rum. Men bara åt ena hållet, åt det ena av de två rum som ligger bredvid mitt. De senaste måndagskvällarna (men förra veckan var det nog på tisdag kväll) har jag hört min granne spela musik och sjunga. Ja, ni kan förstå att det är rätt så irriterande när klockan är efter halv tio på kvällen och jag börjar göra mig i ordning för att lägga mig. Igår, när jag pratade med min kära Cabinstreet på telefon, hörde jag inte bara henne utan även en manlig röst. De pratade, och pratade, och pratade... Ibland hörde jag knappt vad som sas i andra änden av luren eftersom jag alltför tydligt hörde vad som sades på andra sidan väggen.

Vid tio la jag mig för att läsa. Jag fick läsa om varje mening minst två gånger för att rösterna i rummet bredvid var så störande. De höjde även musiken och började (troligen) dansa. Vid halv elev fick jag nog och bankade hårt i väggen. Då sänktes ljudet av musiken genast. Men rösterna hördes ju fortfarande lika bra! Jag satte i öronproppar och försökte somna, vilket jag till slut lyckades med...

Men helt plötsligt, jag vet inte när, vaknade jag av hennes röst igen! Då pratade hon troligen i telefon, för jag hörde ingen annan röst. Det lät som om hon var i samma rum som mig. Jag kan inte klaga på henne... hon beter sig som man gör, och kan inte hjälpa att det är så otroligt lyhört. Imorse hörde jag henne till och med prassla med en påse! Från det andra rummet hörs ingenting, trots att det bor en tjej där också... konstigt!

Ytterligare en sak är irriterande... Idag skulle jag träffa Sophie kl nio. Enligt den franska seden kom jag några minuter efter nio till skolan och fick då veta av receptionisten att Sophie var försenad och skulle komma kl tio... Ja, då gick jag hem igen och skrev detta inlägg!