What to wear, what to buy?

Idag har jag shoppat! Efter en lektion på förmiddagen åkte jag buss till ett köpcentrum i utkanten av Nimes. Besöket resulterade i tre tröjor, en kofta och två par byxor. En anledning till att jag ville åka till just detta köpcentrum var att H&M finns där. Kära H&M, när jag börjar tjäna pengar ska jag köpa aktier i detta företag! Men jag köpte faktiskt inget där idag... En lite egendomlig sak hände mig när jag gick dit för andra gången, precis innan jag skulle åka tillbaka in till stan. Då kom jag alltså in på H&M med kassar från andra affärer. En vakt stoppade mig och började häfta ihop mina platspåsar! Intressant antistöldtaktik! En annan anledning till att jag ville åka till köpcentret var naturligtvis att jag behöver nya kläder. De senaste veckorna har det varit svårt att veta hur man ska klä sig på morgonen. Då är det kallt och man vill ta på sig både jacka och halsduk (när säger jag nej till halsduk?), men sedan, mitt på dagen, kan det vara väldigt varmt... som idag när det var över 20 grader varmt mitt på dagen. Temperaturen växlar alltså väldigt mycket under dagens gång... Köper ni den förklaringen till varför jag shoppar?

De är inte bara svenska...

... de är väldigt goda också!

Du står i min personliga sfär!

En företeelse som jag reagerade på direkt när jag kom till Frankrike, var hur nära man står varandra (rent fysiskt) när man pratar. Jag tror att det var redan under min andra dag här som jag märkte det. Hur reagerade jag? Jo, rent reflexmässigt tog jag ett steg bakåt, för att jag tyckte att människa jag pratade med stod lite väl nära mig. Jag la då märke till hur jag reagerade, och därefter försökte jag anpassa mig till den förminskning av min personliga sfär (som det faktiskt innebär). Så sent som nu på morgonen kom jag på mig själv att tycka att det är ganska trevligt att stå så pass nära den man pratar med. Jag tycker att det visar att man är intresserad av att prata med personen. Hur nära står man då, kanske ni undrar? Om man i Sverige står 40-50 cm ifrån varandra, står man här kanske runt 30 cm ifrån varandra. De där centimetrarna gör stor skillnad!

Sex dagar till flytt

Jag ska flytta - från denna lyhörda ungdomsgård till en fransk frisör med god inredningssmak. Sophie, min handledare på skolan, ringde direkt upp denna kvinna, tillika hennes väninna, när jag i tisdags sa att jag ännu inte hittat nytt boende. De bestämde genast att Sophie och jag skulle komma hem till henne igår vid lunchtid. Igår var vi alltså på husesyn, och de två pratade (jag nickade och log mest, samt sa ”oui, oui”) och det bestämdes i stort sett på en gång att jag kunde flytta in.

Min nya hyresvärd, Brigitte, bor i en lägenhet i ett lugnt bostadsområde ungefär 10 minuters gångväg från skolan och kanske 15 minuters gångväg från centrum. I närheten finns bagare, tidningsaffär, apotek och en stor matvarubutik, så om jag inte vill, behöver jag inte ens bege mig in till centrum. Hon bor i en trea, det vill säga att hon har ett sovrum, ett vardagsrum och ett rum att hyra ut – mitt blivande rum! Jag antar att hon äger lägenheten, för den är väldigt snyggt iordninggjord med ett fräscht kök och badrum (det finns även ett ”toalettrum”) och fina golv i alla rum.

Jag kan just nu inte tänka mig att jag behöver köpa några kökssaker. Brigitte sa igår att jag får använda hennes. ”Hon ska ju bara bo här i tre månader. Annat vore det om hon skulle bo här i ett år” (min översättning). Eftersom jag inte har tagit med mig sängkläder hit, och det ingår i hyran här i studentkorridoren, sa hon även att hon kunde låna sådant åt mig. Men jag kanske skaffar egna sängkläder ändå…

På tisdag kväll ska jag gå dit och hämta nyckeln, och på onsdag eftermiddag tar jag mitt pick och pack och lämnar detta ställe för gott!

Min drömarbetsplats – ett mardrömsscenario

Det spelar ingen roll om det sker i USA eller i Finland. Oavsett geografiskt avstånd berör skolskjutningar mig väldigt mycket. Det är så enkelt för mig att sätta mig in i situationen, men samtidigt är det omöjligt att förstå vad som har hänt. Elever går i skolkorridorer, elever sitter i biblioteket, elever skriver prov… Jag har själv gjort alla dessa saker, och kommer att se dem göras många gånger om som lärare. Plötsligt förvrids tillvaron, från en ordinär skolvardag till en mardröm där det handlar om att överleva. Så enkelt att sätta sig in i, men omöjligt att förstå.

Åh, så irriterande!

Det är väldigt lyhört i mitt rum. Men bara åt ena hållet, åt det ena av de två rum som ligger bredvid mitt. De senaste måndagskvällarna (men förra veckan var det nog på tisdag kväll) har jag hört min granne spela musik och sjunga. Ja, ni kan förstå att det är rätt så irriterande när klockan är efter halv tio på kvällen och jag börjar göra mig i ordning för att lägga mig. Igår, när jag pratade med min kära Cabinstreet på telefon, hörde jag inte bara henne utan även en manlig röst. De pratade, och pratade, och pratade... Ibland hörde jag knappt vad som sas i andra änden av luren eftersom jag alltför tydligt hörde vad som sades på andra sidan väggen.

Vid tio la jag mig för att läsa. Jag fick läsa om varje mening minst två gånger för att rösterna i rummet bredvid var så störande. De höjde även musiken och började (troligen) dansa. Vid halv elev fick jag nog och bankade hårt i väggen. Då sänktes ljudet av musiken genast. Men rösterna hördes ju fortfarande lika bra! Jag satte i öronproppar och försökte somna, vilket jag till slut lyckades med...

Men helt plötsligt, jag vet inte när, vaknade jag av hennes röst igen! Då pratade hon troligen i telefon, för jag hörde ingen annan röst. Det lät som om hon var i samma rum som mig. Jag kan inte klaga på henne... hon beter sig som man gör, och kan inte hjälpa att det är så otroligt lyhört. Imorse hörde jag henne till och med prassla med en påse! Från det andra rummet hörs ingenting, trots att det bor en tjej där också... konstigt!

Ytterligare en sak är irriterande... Idag skulle jag träffa Sophie kl nio. Enligt den franska seden kom jag några minuter efter nio till skolan och fick då veta av receptionisten att Sophie var försenad och skulle komma kl tio... Ja, då gick jag hem igen och skrev detta inlägg!

Hemlängtansläget

Om exakt 13 veckor, söndag 21 december, kommer jag hem till Svea rike. Jag tror att planet är beräknat att landa 16.15. Nej, jag har inte en fruktansvärd hemlängtan. Men ända sedan jag kom till Frankrike har jag haft en nedräkning till hemkomsten (idag 92 dagar)… kanske just för att jag, när jag ibland får hemlängtan, ska kunna se att dagarna och tiden faktiskt går framåt och att hemresan närmar sig. Som sagt, hemlängtan har jag inte (för tillfället). Jag börjar snarare känna mig mer och mer hemmastadd här. Saker och ting känns inte så främmande längre. Jag gör inte saker till stora problem som jag går och grubblar på. Man skulle nog kunna säga att jag är till freds med tillvaron. Ja, förutom det där lilla boendeproblemet…

Ett kök, ett kungarike för ett kök! Eller kokvrå...

Jag letar nytt boende. Sista september, eller om det är första oktober (måste kolla upp det där), flyttar jag ut från denna studentkorridor. Att bo här är helt okey, men det känns lite väl inrutat med frukost mellan 06.30 och 08.15 måndag - fredag, och middag mellan 19.30 och 20.00 måndag - fredag. Papperskorgen töms och rum samt toalett städas av personalen här... Hur noga vet jag dock inte, eftersom jag ständigt ser dammtussar flyga runt lågt över golvet. Det är ett bekvämt boende som fungerar ypperligt om man, som många gymnasieelever gör, åker hem över helgerna. Men bor man kvar lördag - söndag, som jag och några andra gör, känns det mer instängt än bekvämt. Jag har ju fantiserat om att här i Frankrike köpa ost, vin, bröd och en massa delikatesser... Det har jag ännu inte kunnat göra. Jag saknar att kunna laga mat, att ha en kyl där jag kan ställa in mat... Jag saknar helt enkelt ett kök eller en kokvrå! Dessutom saknar jag ett oberoende boende. Min kära pojkvän kommer på besök i slutet av oktober, och jag vill inte behöva smuggla in honom på mitt rum som en olydig tonåring. Om elva eller tolv dagar ska jag alltså flytta härifrån. Vart vet jag ännu inte, men jag har en hel del trådar ute, bland lärare och elever, samt bland ett gäng studentboende runt om i stan. På något sätt löser sig boendefrågan, det gör den alltid!

Om man tar lite engelska, och så lite franska...

Som jag nämnde i inlägget "Annars då?" arbetar jag på två olika skolor. Den ena, som jag bor granne med, kan vi kalla "Lycée Privé" vilket betyder privat gymnasieskola. Den andra, som jag åker buss till, kan vi kalla "CFA". Just nu orkar jag inte fundera ut vad denna förkortning står för, men det är inte så viktigt att veta heller. Idag har jag varit på Lycée Privé en stund på förmiddagen och på eftermiddagen har jag varit på CFA. På CFA sitter jag i ett arbetsrum bredvid klassrummet, och dit får eleverna komma, en och en eller i par, och fråga mig om en massa saker, både om skolarbete och om allmänna saker. Det handlar helt enkelt om att de ska träna på att prata engelska. Idag fick jag en del lustiga frågor, bland annat om vi har namnsdagar i Sverige (vilket de har i Frankrike). Det var en skojig fråga eftersom jag själv aldrig har tänkt i de banorna, om andra länder också har namnsdagar? En kille ville prata fotboll, och nämnde Ibrahimovic (men han uttalade det väldigt annorlunda) och jag kunde lite stolt nämna några svenska spelare i franska ligan (Kim Källström spelar förresten numera i Lyon, och inte i Rennes)... Det är roligt att sitta och småprata med dessa elever! Trots att många av dem kan otroligt lite engelska, så kan vi förstå varandra genom en fransk-engelsk blandning. På en rast pratade jag franska med ett par elever, och det gick faktiskt hyfsat bra!

"Tack å tack!"

Ja! Jag har fått hjälp av en kille här i korridoren där jag bor, och nu har jag faktiskt tillgång till internet på mitt rum - helt otroligt! Men denna trådlösa uppkoppling verkar vara lite si så där, så därför skyndar jag mig att skriva detta inlägg. Jag vill tacka alla som kommenterar mina inlägg. Det känns alltid lite extra skoj att komma in på bloggen när jag märker att någon har brytt sig om att, inte bara läsa, utan också kommentera det som jag har skrivit. Dessutom känns hemma och Sverige inte alltför långt borta när ni är med mig genom mina inlägg. Tack igen!